Välkommen till Grinnsjötorp

Grinnsjötorp i naturreservatet Grinnsjö på Hunneberg arrenderas sedan 1992 gemensamt av föreningarna i Grästorp, Trollhättan och Vänersborg. Tillsammans tar vi ett stort ansvar för att sköta och bevara både natur- och kulturmiljön vid Grinnsjö.

Torpet omges av ett oerhört vackert landskap och det är en upplevelse varje gång man kommer dit. Här hjälper vi vilda växter och djur att få utrymme att leva i vår närhet, och målet är att återställa det gamla ängslandskapet genom att röja sly, slå med lie och låta djur beta den växande ängen.

År 2018 fick Naturskyddsföreningen Vänersborg ta emot Vänersborgs kommuns miljöpris för bland annat arbetet med att vårda naturmarkerna runt Grinnsjötorp. Vi hälsar alla intresserade naturvänner välkomna att hjälpa till med olika sysslor på torpet.

Håll koll på föreningens kalender med datum och tid för aktuella programpunkter, även tillfälliga.

Här kan du se vår film från Ängens dag 2018 där vi visar hur slåtter med lie går till, och hur trevligt vi har tillsammans när vi arbetar för biologisk mångfald.

Detta innehåll laddas från YouTube. Genom att visa det godkänner du deras användarvillkor och accepterar de cookies som gör att innehållet kan visas på denna webbplats.

Åker du bil - parkera vid bommen vid Prästeklev. Till torpet är det 1700 meter barnvagnsvänlig promenad som tar cirke 20 minuter. Behöver du hjälp med transport ända fram till stugan så kontakta oss i föreningen. Välkommen!

Vid varje arrangemang står kaffet på spisen i stugan och grillelden brinner på vår populära grillplats. Ved finns att köpa, om du vid någon annan tid vill använda vår grillplats.

Torpet Grinnsjö har anor från 1300-talet då det odlades av torpare under Kronan. Den näringsfattiga jorden och den steniga terrängen gjorde att det bara var möjligt att bryta små åkrar, så kallade lindor, som flyttades med jämna mellanrum. De stensträngar och röjningsrösen man idag ser vid Grinnsjö är spår av äldre tiders odlarmöda. Även ängen rensades från sten för att underlätta slåttern.

På 1600-talet fanns sju hus på Grinnsjö och 1640 noterades Grinnsjö i jordeboken, vilket betyder att det var bärkraftigt för skatteläggning. Till en av dessa stugor kom Anders Eriksson, noterad i kyrkoboken som ”fattighjon”. År 1813 fick han ta över arrendet av torpet. Torpet brukades sedan av hans son och sonson. Den sista att bruka torpet var Anders sondotter Ida, som levde sparsamt och med en ko fram till sin död 1955, 83 år gammal.

Vid den tiden hade mycket av det som idag är ängar runt torpet börjat växa igen och när torpet lades ner 1956 planterades skog på markerna. Historien begravdes under kvävande granar och de artrika ängsmarkerna försvann.

Grinnsjö hade legat i ohävd i ett halvt sekel och vuxit igen men arrenderas sedan 1992 av Naturskyddsföreningens kretsar i Grästorp, Trollhättan och Vänersborg. Markägare är Svenska staten och förvaltas av Sveaskog AB.

1992 påbörjade Naturskyddsföreningen ett varsamt restaureringsarbete. Den drivande kraften för att återställa miljön kring Grinnsjötorp var jägmästaren Göran Söderström som hade god hjälp av Grinnsjögruppen, som bestod av 10 – 15 naturvårdare. Målet för restaureringen har varit att återställa till ett ursprungligt ängsbruk, som så nära som möjligt, ansluter till läget 1720 då det skrevs att ”Grinnsjö har ingen åker”. Då var det huvudsakligen ängsbruk som gällde.

Skog har fällts, stammar och ris har forslats bort eller bränts i omgångar för att successivt öka ljusinsläppet och låta fröbanken i marken gro. Gran har tagits bort och tall och björk har glesats ut. Stigar har gjorts i ordning. De mörka och igenvuxna delarna har blivit ljusa och öppna.

Blommor och fjärilar har ökat markant. På udden har liljekonvaljerna kommit tillbaka. Klockgentianan, som vi har ett Sverigeansvar för, har ökat enormt och slåttergubben som vi har ett Europaansvar för, finns nu i nio bestånd, för att inte tala om Jungfru Marie nycklar, jungfrulin, darrgräs, slåtterfibbla och nattvioler tack vare slåttern.

Sedan området blev naturreservat har staten, genom Länsstyrelsen, huvudansvaret för skötseln och Sveaskog hanterar grovjobbet med slåtteraggregat och ibland med nötkreatursbete. Men det är de ideella naturvårdarna som har kunskapen om var insatserna bör göras, vilka områden som är känsliga och med sina liar och räfsor vårdar ängarnas högsta kvalitéer.

Vid början av restaureringen hittades cirka 30 arter av blommor och örter.
Kärlväxtinventeringen som gjordes 2001, och har följts upp sedan dess omfattar 294 arter.

Det öppna landskapet med fagra blomsterängar som möter oss vid Grinnsjö idag, kan ge en blick till hur det såg ut för drygt 300 år sedan. Floran får en fristad som det moderna skogsbruket inte ger. Den artrika ängen är en oas i det mörka skogslandskapet.

Området, som är ett uppskattat utflyktsmål av allmänheten har också använts som exkursionsmål och kursområde för botanister från hela landet. Sedan 2019 står Grinnsjö med i boken ”Botaniska utflyktsmål i Västergötland”.